18 maj 2013

 
18 maj 2012
 

För ett år sedan var Eli tio dagar gammal. Tur man har kort för jag minns typ ingenting från den tiden. Allting var så intensivt och känslosamt. Var 3-4 timme satt jag och pumpade mjölk dygent runt. Jävla mjölkstockningar och blodiga bröstvårtor. Ska det alltid vara såhär, tänkte jag?
 
Ett år senare sitter man utvilad (nästan) medan ettåringen tar sig en förmiddagslur. Han vaknade halv sex på min lediga lördag. Solen skiner och det blir att ta sig iväg ner på stan och njuta i solen. Fan det kunde jag inte ifjol heller. Fick ju stockning av minsta vindpust. Men i år, jäklar vad vi ska njuta tillsammas i familjen. Eli ska få gå på upptäcksfärd och så småningom springa på gräsmattorna. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback