Den ultimata gravid/förlossning/livet efter -listan

Den 2012-08-18, kl 23:04:00
Filed in Gravid med Eli | Kommentarer: 2
Man har ju läst en hel del gravidlistor. Så nu har jag surfat runt och tittat på flera och tagit frågor från den ena som inte fanns på den andra och så vidare och nu sammanställt allt. Så den blev rätt massiv, men jag tänkte det kunda vara en kul sammanfattning, främst för mig själv.
 
 
När fick du reda på att du var gravid? Exakt datum har jag inte, men ungefär i mitten av september 2011
Vilken vecka var du i då? Tror jag var i v. 5-6
Var bebisen planerad? Ja
Hur gamla var ni, du och din partner? Jag var 24 och Micael 38
Hur tog din partner det? Vi blev båda väldigt glada och förväntansfulla
Hur tog dina föräldrar det? Otroligt överlyckliga
Hur gick ni ut med det officiellt? När vi gifte oss den 11 november 2011, var då i vecka 14.
Vart bodde du/ni? Vi bodde i Umeå på Carlshem
 
Mådde du illa mycket? Nej. spydde inte en enda gång. Blev illamående i i början då jag var hungrig, så då käkade jag något och det gick över. =)
Hur blev ditt hår? Oförändrat
Hur blev din hy? Mycket pormaskar i början av graviditeten.
Var du orolig för missfall? Nej, inte det minsta. Händer det så händer för att barnet inte mår bra, tänkte jag.
Hade du mycket halsbränna? Kände bara av begynnande bränna om jag låg på platt på rygg eller lutade mig fram. Läste mig till att man skulle sova på vänster sida för att lindra.
Hade du mycket foglossning? Nej det vill jag inte påstå. Stel efter "längre" promenader. Lättare hugg om jag vred mig för snabbt.
Grät du för ingenting? Ibland om det var nått sorgligt på tv till exempel. Men jag har blivit blödigare med åren ändå så.
Var du ofta orolig? Nej inte alls
När började du läcka bröstmjölk? Inte under graviditeten men efter...JISSES
Fick du bristningar? I'm a tiger!
Vad gillade du för mat? Jag tyckte äpplen smakade extra gott, men inga cravings. Lukten av kattmat hade jag dock jättesvårt för. Var tvungen att hålla andan när jag serverade.
Samlade du på dig gravidtidningar & böcker? Bara de som MVC delade ut. Läste vad som hände i magen vecka för vecka på nätet
Hade du sammandragningar? Först efter v 30 någongång. Väldigt ofta de sista veckorna, mycket regelbundna.
Blödde du någongång? Nej
Levde du på som vanligt? I stort sett, bara långsammare. Klev av jobbet två månader före för att inte belasta kroppen.
Hur mycket gick du upp i vikt? 20kg
Hade du mycket vätska i kroppen? Ja, men det kom som smygande. Tjocka fötter mot slutet.
Vad hoppades du på? Att bebis mådde bra i magen
Hur ser du på graviditeten idag? Tycker jag hade en väldigt bra graviditet.
 
När kände du bebisens första sparkar? Nu är det definitivt sparkar, tänkte jag någongång runt v. 22
Sparkade bebisen mycket? Inget att jämföra med, men nog hade hen vildare perioder då hela madrassen skakade då man skulle sova.
Hur känns det att ha en bebis i magen? Otroligt märkligt och overkligt. Mysigt. Tungt. Svårt att förstå att det fanns en minimänniska som levde därinne.
Trodde du att det var en pojke eller flicka? Trodde på en pojke tidigt
Tog ni reda på könet i förväg? Nej, aldrig.
Ditt sf mått som störst? Oj det måste jag fråga BM när jag ska dit senare
 
Hur ofta gick du till mvc? Så många gånger som är standard i västerbotten
Hur många ultraljud gjorde du? Ett runt v 17-18. Sen ett supersnabbt i slutet, tre dagar för födseln för att se att hen mådde bra.
 
Hur ville du att din förlossning skulle se ut? Ville inte ha några förväntningar utan tänkte att det blir som det blir och jag litar på barnmorskorna och läkarna när jag kommer in. Öppen för alla former av smärtlindring.
Gick du över tiden? Nej
Hur började din förlossning? Den "började" aldrig. Jag fick en allvarlig form av havandeskapsförgiftning, och så fort det uppdagades så blev jag akutsnittat. Läs mina inlägg under "Gravid" för att få hela historien.
Hur mycket var du öppen när ni kom in? Inte alls.
Födde du vaginalt eller med kejsarsnitt? Kejsarsnitt
Vilken smärtlindring tog du? Spinalbedövning inför snittet. Tidigare en morfincocktail i låret för min andra smärta i bröstkorgen.
Hur lång tid tog det att krysta ut bebisen? Från att de började skära så tog det max 5 minuter
Blev det komplikationer av snittet? Nej det läkte fint inifrån och ut. 
Fick du sy? Ja, snittet såklart, hehe.
Vad tyckte du var jobbigast? Min bröstsmärta som jag hade i flera timmar och som var nästintill olidlig i slutet.
Var du rädd för något? Nej jag visste ju att bebis mådde bra och jag hann aldrig bli rädd för min egen skull. Rädslan kom efter allt var klart.
Skrek du? Gnydde och stönade av bröstsmärtan
Hur många var inne i förlossningsrummet? Runt 10 personer
Hade du någon nära med dig? Micael
 
Blev det en pojke eller flicka? Ett gossebarn
Vad fick bebisen heta? Eli
Hade ni andra namnförslag? Pojknamn: Miro och Elias. Flicknamn: Nova, Elvira, Tindra, Eli
Hur var vikt och längd? 3705 gram, 51 cm
Klockslag? 12.36
Ögonfärg? Mörkblå
Hårfärg? Långt mörkbrunt
Ammade du? Ja i cirka två-tre veckor, innan jag började använda elektronisk bröstpump. Tilläggsmatade från start.
Ammar du nu? Nej. Hade sjukt mycket mjölk, men efter 3-4 mjölkstockningar, bröstinfektion och blodiga bröstvårtor så beslutade jag snabbt att jag skulle lägga ammningen på hyllan.
Läckte du mycket mjölk? Haha....haha. Bröstkopparna svämmade över mellan ammningarna och när jag gav Eli eller pumpade ut från ena så RANN det från det andra. Ammningsinlägg, bahaha, som om 10 sådana hade stoppat flödet. Jisses vad jag har bytt tröjor och spillt ut mjölk ut bröstkopparna när jag har lutat mig framåt. Man kunde följa min framfart genom spår av mjölk på golvet.
Hur gammal är bebisen nu? 3 månader och 10 dagar
Hur länge ska du vara föräldraledig? Kommer om någon månad gå tillbaka och jobba några dagar i veckan, om jag får som jag vill.
Ska ni dela på föräldraledigheten? Så mycket det bara går. Sen vem som behöver ta ut flest dagar får vi se eftersom jag jobber fler dagar på min heltid än Micke som jobbar mindre eftersom han har mycket nattpass. Bara det blir så rättvist som möjligt i slutändan.
 
Vad tyckte du om förlossningen? Jag hade inte byggt upp några förväntningar, men jag var ändå inte beredd på ett snitt. Men själva ingreppet var smärtfritt och jag hann aldrig få känna på värkar. Jag känner mig absolut inte "berövad" på en vaginal förlossning. Det viktiga är ju inte hur barnet kommer ut utan att det gör det!
Hur var första tiden efter? När jag ser tillbaka på den första månaden så var det otroligt tungt för mig. Det var så mycket fokus på min återhämtning efter havandeskapsförgiftningen + snittet och allting som följde med ammningsproblemen. Jag sörjer att jag inte hann njuta fullt ut av Eli och det var först när mjölken nästan var slut efter två månader som jag fick bli mig själv igen. Idag har jag kommit in i rollen och är trygg som förälder och ser på Eli med sprängfyllt hjärta.
Planerar ni ett till? Ja/Nej. Nu får tiden gå ett tag så får vi se sen. Bara Eli duger fint också.
När kommer andra barnet? Tar vi ett beslut så lär det ske inom 3 år.
Hur är ert förhållande nu? Det som sägs på natten, när vi båda är omtöcknade av trötthet och någon måste upp, räknas inte på morgonen och dagen. Haha. Bebisperioden testar verkligen ett förhållande, men i slutändan för det oss närmare varandra <3 Älskade make!
Vilken vecka födde du i? På beräknat BF-datum!
Var allting värt det? Absolut <3
 

 
 
 
 
 
Frågor eller funderingar efter den listan? Har jag glömt nått? Undrar du över något mer?

8 maj - Chocken, kejsarsnittet och Eli

Den 2012-05-23, kl 10:06:00
Filed in Gravid med Eli | Kommentarer: 3
Läs del 1 här

Sen, ÄNTLIGEN, fick jag smärtstillande. En spruta i låret och jag kände mig normal igen. Vi fick komma till ett rum på förlossningen, rum E, samma som i lördags.

Nu blev det mycket att ta in. Va ska vi bli föräldrar idag? Snart? Hur tar man in det? Det var överväldigande och ofattbart för mig. Samtidigt som jag kände mig så lugn, äntligen visste man var det var för fel på mig.

Jag fick byta om till sjukhusskjorta och fick dropp och kateter. En läkare kom in och berättade om kejsarsnittet som skulle göras. Ännu fanns det ett frågetecken, och det var ifall jag skulle få vara vaken. Då mina blodplättar var så låga så fanns det en stor risk för blödningar och då vore det bättre om jag redan var sövd om det skulle ske. Tack och lov så visade proverna att blodplättarna ändå var tillräckligt höga för att jag skulle få vara vaken.
En narkosläkare kom in och berättade om spinalbedövninge jag skulle få. Gör den ont? frågade jag. Nej nej, inte det.

Halv tolv blev vi hämtade. Micke hade bytt om till operationskläder och han skulle såklart få vara med under operationen.

I operationssalen var det fullt i folk. Micke räknade till 10 personer berättade han sen. Kirurg, barnmorska, operationssjuksköterskor, narkosläkare, läkarkandidater. Utanför väntade en barnläkare för att undersöka barnet efteråt.

Jag fick hasa över till operationsbritsen och fick sätta mig på kanten för att narkosläkare skulle lägga spinalen. Först hudbedöving och sen nål in i ryggen. Det gjorde inte ont alls. Bara en märklig känsla inne i ryggen då vätskan sprutas in. Sen var det som om någon slog på rumpvärmen i bilen. Jag fick lägga på mig ner och sakta men säkert blev det varm och "fluffigt" från bröstkorgen ner till tårna. Armarna fick jag ha rakt ut från kroppen. Micke satt på vänstra sidan om mitt huvud. En skärm ställdes upp så att jag inte kunde se något neråt. Micke berättade sen att skärmen var för kort på hans sida, så han var tvungen att luta sig framåt jättemycket om han inte vill se vad de gjorde.

Jag fick ett dropp som skulle se till att höja blodtrycket som tydligen brukar gå ner under operationen, men jag vet inte om de slog på det för tidigt för plötsligt fick jag en stegrande huvudvärk.
- Ah, jag fick jätteont i huvudet, säger jag.
Då ser man att mitt blodtryck har stigit till 170/110 och de tar genast och slår av tillförseln. Sakta klingar huvudvärken bort.

Efter noggranna kontroller av att bedövningen har tagit så börjar man operera. Jag känner dovt hur någon håller på vid magen (utan smärta), och sen trycker de och drar. Det hela går väldigt fort och plötsligt hör jag hur någon gnyr till och sen hörs ett starkt skrik och jag tittar på Micke och ler. Världens finaste skrik. En sköterska kommer runt skynket med en skrikande rödblåaktig varelse. Grattis! säger hon och för fram bebisens huvud mot mig. Jag känner mig helt förvirrad. Vad ska jag göra? Jag pussar flera gånger på det lilla huvudet. Sen vänder hon bebisen mot oss. - Vill ni se vad det blev?
Micke lyfter på den lilla filten. En liten pojke är det! Nu får Micke följa med ut till barnläkaren medan man börjar "städa ur mig" och sy ihop. Flera ut teamet lutar sig över mig och gratulera och jag tackar. Väldigt förvirrad är jag. Det är overkligt att ta in.

Micke och Eli kommer tillbaka in. Allt såg bara fint ut! Vi har fått en son på 51cm och 3705gram!

8 maj - Natten, väntan och beskedet

Den 2012-05-22, kl 09:44:17
Filed in Gravid med Eli | Kommentarer: 0
Natten mot tisdagen gick jag och la mig vid ett-tiden, men vaknade igen vid fyra av att det där trycket från i lördags hade kommit tillbaka. Redan vid fyra kändes det tillräckligt för att jag inte skulle kunna somna om. Jag försökte hitta en skön ställning i sängen och hålla handen och trycka runt området som det kändes mest på. Micke masserade längs min ryggrad för det skulle kännas bättre. Det släppte ju natten mot söndagen så det kanske gör det igen?

Runt halv sju-tiden kändes jag att detta går inte. Det gör redan ondare än vad det gjorde under hela lördagen. Jag ringde förlossningen och sa att jag låg inne lördags och att jag har fått tillbaka mina problem. Sen ringde jag efter taxi. På förlossningen fick vi gå in i ett undersökningsrum. 07.12 tror jag att jag blev inskriven.

På britsen i undersökningsrummet blev jag undersökt och fick beskriva hur det kändes. Blodtryck och prover togs. Precis som i lördags var de väldigt fundersamma på vad det kunde vara. Gallsten var något som kom upp. Det blev mycket väntan och trycket/smärtan blev bara värre och värre. Det var i princip omöjligt för mig att ligga still, jag vred och vända på mig, gnydde och grimaserade om vartannat. Det var ju aldrig något uppehåll! De ville inte ge mig smärtstillande eftersom de inte visste vad som var felet. Jag antar att de började ha sina aningar men var tvugna att vänta på provsvaren.

Det var mycket väntan. Vi var säkert därinne i 2,5 timmar. Det kändes som om det var ganska många läkare och barnmorskor som kom in och ut. Minns en kvinnlig läkarkandidat som strök mig över pannan och höll mig i handen under någon provtagning.

Minns inte i vilket ordning allting hände sedan. Men vid 10 tiden verkade det som om allting föll på plats för personalen. En av läkarna kom då in och sa att jag hade akut havandeskapsförgiftning. Jag hade förhöjda levervärden, mina blodplättar hade sjunkit kraftigt neråt.

- Det enda sättat att bli frisk är att plocka ut barnet. Vi kommer att förlösa dig idag, vi kan inte vänta på att det ska starta av sig själv eller sätta igång dig.

Jag vet inte exakt när de berättadet att det var HELLP jag hade drabbats av, men jag sätter in en kort faka om syndromet:

HELLP-syndromet
Syndromet är en unik och livshotande variant av eklampsi. HELLP är en engelsk förkortning och H står för; hemolys (nedbrytning av röda blodkroppar), EL; elevated liver enzymes – förhöjda leverenzymer och LP; low platelet count – lågt antal blodplättar. Syndromet uppträder tillsammans med havandeskapsförgiftning, men eftersom delar av sjukdomen uppträder innan kvinnan uppmärksammar det som symtom, inser man inte alltid att hon är drabbad av HELLP. Därav sätts inte rätt behandling in i tid, vilket är mycket farligt för både kvinnan och barnet. Cirka 8-10% av alla gravida kvinnor drabbas av havandeskapsförgiftning och av dessa är det 2-12% som utvecklar HELLP-syndromet.

Symtom
* Huvudvärk
* Smärtor i maggropen
* Illamående, kräkningar
* Smärta i övre delen av buken, på höger sida alldeles under bröstkorgen – beror på att levern svullnar upp

Symtom som ibland uppträder:
* Svår huvudvärk
* Synrubbningar
* Blödningar
* Svullnad
* Högt blodtryck
* Äggvita i urinen

Behandling
Bara en bot finns för HELLP-syndromet och det är att barnet föds. Ju tidigare havandeskapsförgiftningen upptäcks, desto bättre kan man hålla mor och barn under uppsikt – desto ljusare är utsikterna för dem båda.


Jag hade bara smärtan som symtom. Och som jag skrev i ett annat inlägg, bebis i magen mådde bara fint tiden.


En natt på NUS

Den 2012-05-06, kl 22:38:42
Filed in Gravid med Eli | Kommentarer: 2
Ja igårkväll och igårnatt blev det många "första gången" för lilla mig. Jag kan väl börja med att säga att jag mår bara fint och det gör bebis och Micke också.

Det började vid tvåtiden på eftermiddagen igår. Smygande fick jag ett tryck över bröstet som kändes störande men inte smärtsamt. Så jag la mig ner och vilade och det kändes rätt hyffsat under några timmar. Sen vid 19-20 tiden tyckte jag att trycket började bli obehagligt. Jag hade varken hjärtklappning eller tung andning, men det var ändå väldigt störande och obehaligt. Det spelade heller ingen roll ifall bebis var lugn eller rörde på sig i magen. Så det kändes osäkert ifall det var sparkar eller annat som orsakade obehaget. Det spelade heller ingen roll om jag gick omkring, satt ner eller låg. Vid 21 tiden började jag bli ganska orolig och ringde förlossningen för att höra om det var nått gravidrelaterat, men de tyckte det lät osannolikt och tyckte jag skulle uppsöka akuten för mer bred undersökning.

Ringde taxi och for till Ålidhems VC, där primärvårdsjouren ligger. I taxin tyckte jag det kändes som om "spännbandet" runt bröstkorgen blev tightare och i väntan på undersökning var det jobbigt. Läkaren lyssnade på lungor, hjärtat, tog puls och blodtryck, klämde och kände, slog i ryggen men kunde inte säga vad som var fel. Blodprov visade ingen infektion i kroppen och jag hade 100% syresättning. Hon rådfrågade en annan läkare men han kunde heller komma på något. Jag fick göra ett EKG för första gången, som såg alldeles normalt ut. Hon beslutade ändå att skicka mig till akuten med ambulans (första gången där också). Kanske kanske kunde det vara lungemboli, alltså någon form av blodpropp. Så vi for iväg med ambulansen, jag med EKG-lappar över kroppen och kanyl på handryggen. Under tiden går det här trycket över bröstet upp och ner tycker jag.

Väl på akuten dröjer det inte länge innan en sköterska kommer för att ta nya blodprover, efter problem med mina blyga blodådror så får en annan sköterska försöka. De ville sätta in en till kanyl i armvecket. Den manliga sköterskans kommentar på min fråga:
- Jaha, ska du göra ett försök nu?
- Jag försöker inte, jag gör. Svarade han på lite bruten finska. Klockrent. Haha. Och han lyckades.


 

På akuten


Läkaren här gjorde i stort sett samma procedur som hon på VC. Och det som är så märkligt är att trots att han tryckte och klämde så gjorde det mig varken till eller från. Det kändes men gjorde inte ont eller ondare. En kvinnoläkare kom också förbi och kände på magen som kändes mjuk och fin. De enda de trodde på var blodpropp, men det kändes som en väldig chansning då alla mina övriga värden var hur fina som helst. Enda sättet att säkerställa om det var en blodpropp är att göra en CT-röntgen och spruta in kontrastvätska. Men det vill man verkligen inte göra på en gravid i v 40 i onödan. Ett av mina blodprover visade positivt för blodpropp men det är positivt för ALLA gravida. Den kvinnliga läkaren tyckte att jag skulle läggas in för observation under natten för att jag skulle vara på rätt plats ifall det fanns 0.000001% chans att det var en propp och jag skulle börja må sämre. Fick även göra ett ultraljud! Så väldigt snabbt fick vi se bebis flasha förbi på en skärm, och såklart såg allt bara fint ut.

Sen blev jag upprullad till Förlossningen (!) strax efter midnatt. Och där fick jag (för första gången) göra en CTG-kurva. Jag tyckte verkligen den var läcker. Nästan spännande att se mina och bebis hjärtljud registreras i små kurvor + en kurva för sammandragningar. Och sådanna hade jag med jämna mellanrum, men inga som gjorde ont eller värkte. Micke han for hem kort efter det och jag fick mig lite kvällsfika. Under natten släppte sen trycket och jag vart kontrollerad varannan timma. Jag sov mellan blodtrycks- och pulskontrollerna.



På förlossningen

Tänk er att man har ett bälte väldigt tight spänt runt revbenen som sen någon tar bort. Oj vilken lättnad det var. På morgon fick jag ta för mig frukost och så strosade jag omkring på avdelningen för att kika hur det såg ut. Den kvinnliga läkare från natten tittade snabbt in och frågade hur det var och blev glad att höra att det hade släppt. Annars hade de kanske fått göra en röntgen. En annan läkare tittade till mig vid halv tio tiden och förklarade att man inte visste vad det hade berott på, men att de kunde utesluta många anledningar: hjärtat, lungorna, bukspottskörteln, levern. Så för mig var och är det ändå en lättnad att höra att min kropp mår bra, och att detta kanske "bara" var ett konstigt gravidsymtom. Håller tummarna för att det inte ska hända igen.

Jag sa till barnmorskerna, som jag hade under vistelsen, att vi syns förhoppningsvis inom några dagar! Jag blev utskriven kl 10 och tog bussen hem. Har mått precis som vanligt hela dagen. På eftermiddagen fick Micke ett glädjande MMS med en bild på en liten en.


***

Stort grattis till min svåger Sergej och hans fru Jorda som fick en son mitt på dagen!

***

Då var vi kanske där samtidigt ändå, helt ovetandes.

5 dagar kvar

Den 2012-05-03, kl 19:12:05
Filed in Gravid med Eli | Kommentarer: 0


Passade lite snabbt på att ta en till bild på magen när det nu är 5 dagar kvar till beräknat förlossningsdatum. Fortfarande inga känningar what so ever.

Note to self: dammtorka spegeln

Barnmorskebesök 30/4 2012

Den 2012-04-30, kl 22:10:34
Filed in Gravid med Eli | Kommentarer: 0
Var detta det sista besöket? Vi får väl se!

Vi hade med oss den blivande storasyrran som också fick höra på lillfisens hjärta. Eller liten och liten, nu tippar BM på att det kommer bli bebis modell större. Huvudet på hen var faktiskt ruckbart den här gången, men vändningsrisken är obefintlig. Det är för trångt där inne helt enkelt.

Mina värden var bra idag också. Järntabletterna får jag fortsätta äta tills jag föder. Vågen visade +3kg. Matchvikt på 89kg nu. Har en del vatten i kroppen. I övrigt mår jag bra och är pigg. Extra stel i höfterna har jag vart nu några dagar, men annars är det lugnt.

Vi fick med oss en liten goodie bag men ditt och datt. Blöjor, lite kläder, bindor, salvor, olika erbjudanden m.m. Nice nice.

Imorgon är det en vecka kvar till BF!

Magchock

Den 2012-04-23, kl 19:51:04
Filed in Gravid med Eli | Kommentarer: 0


Högra bilden är tagen idag 23/4, 37 fullgågna veckor och 6 dagar. Imorgon är bebis "färdigbakad". Imorgon är det två veckor kvar till BF och helt normal att födas. Hör du det bebis??? Heeeelt normalt! Kom nu då!


Jösses vilken smärt midja på högra bilden. Inte så konstigt att jag inte kan stänga alla mina jackor längre... Jättestor skillnad från v.30 är det också. (Om ni går tillbaka under "Gravid" och tittar) Detta kan vara sista bilden på magen. Hinner vi fram till BF så blir det väl en till bild då också.


Igår på Maxi gick Micke och fnittrade bakom mig. - Du har börjat gå jätteroligt!
Ah, jag känner det tydligare nu. Vaggar med vikten från höger till vänster. Det känns att man har ett huvud nära bäckenet ibland. Haha, har inte riktigt förstått att jag tar mer utrymme med min nya gångstil. Micke lider lite av det här hemma. Då jag ska "smita förbi" honom så brukar jag tackla rätt hårt med mina 86 kg när jag skiftar vikten. BAM! Han har inte en chans!

Och bebis är rätt så vild nu också. Visst är det trångt därinne, det rör sig högt uppe vid revbenen och långt nere i magen. Ibland lutar magen åt höger och ibland åt vänster. Eller så vibrerar hela altet för att någon hickar. Mycket fler sammandragningar har jag också jämfört med för några veckor sen då jag knappt hade nån. Dock har jag inga som gör det minsta ont, så det är bara livmodern som gymmar.


Mår fortfarande jättebra. Ingen halsbränna, sover gott, är pigg. Visst är jag inte så snabb i vändningarna, men håller mig inte från att göra något. Ibland är jag uppe 2 ggr på natten och kissar, men ibland sover jag natten igenom.

Den där väskan

Den 2012-04-22, kl 16:23:02
Filed in Gravid med Eli | Kommentarer: 0
Har så smått börjat packa "BB-väskan". Kände att det var dags nu när det bara är 16 dagar till BF.

Kollade runt på nätet vad folk tar med sig och vad som rekommenderas. Vill rensa bort onödigheter som ändå aldrig kommer att användas. Det är lite som när man ska sova borta en natt, man har som en grund som måste med. Om det sen skulle bli flera nätter så är det i stort sett samma saker man behöver.

Och har man glömt något så faller inte världen ihop, det är jag säker på.

Barnmorskebesök 16/4 2012

Den 2012-04-16, kl 18:42:21
Filed in Gravid med Eli | Kommentarer: 1
Nu har bebis satt sig fast ordentligt där inne i magen. Duktigt gjort! Magen följer sin kruva så fint och hjärtljuden var starka och fina. BM sa att hon var så nyfiken på vad som fanns där inne i min fina mage. Jag bad henne göra en kvalificerad gissning på hur stor bebis jag kommer att få. Ja, det blir ingen 2500gr iallafall, men inte heller över 5 kg, sa hon och skrattade. Hon gissade på runt 3700gr. Ska bli spännande att se hur nära svaret hon kom! Det blir så roligt att gå på efterkontroll hos henne efter förlossningen och visa upp skruttisen som är där inne :)

Själv hade jag ökat 1kg sen senaste gången. Totalt ca 16 kg nu. Blodtryck var helt okej, och har sett i stort sett oförändrat ut sedan inskrivningen. Inget stick i fingret idag, det tar vi nästan gång.

Vi pratade lite om förlossningen och våra tankar kring den och lite om amning. Hon antecknade i min journal om mina tankar kring de båda sakerna så att barnmorskorna på förlossningen kan läsa. Jag tar ju även med mig min Födelseplan dit. Hon skrev även att jag har haft en bra graviditet, så normal som den kan bli med bara lite småkrämpor som hör till.

Två besök bokades in. Den 30 april och den 14 maj. Hon trodde att vi skulle få ses den 30:e i alla fall. Sen får man se :)

Ja tänk om det gick att torka bort

Den 2012-04-04, kl 22:17:23
Filed in Gravid med Eli | Kommentarer: 0
Jag sitter i soffan och Micke kommer och ska kika på magen. Han drar upp tröjan min så magen kan få sig en puss och säger:

- Mä, har du spillt på magen!?
Han petar med pekfingret på undersidan av magen som jag inte ser.
- Nä, det är bristningar, fast bara på ena halvan av magen.

Och ja, i dåligt ljus ser det säkert ut som nått har runnit nedför magen. ^_^

Bebisens bostad

Den 2012-04-03, kl 11:48:00
Filed in Gravid med Eli | Kommentarer: 0

 

Magen igår. Idag kliver vi in i v 36

 

 

 


Inte bara magen som växer

Den 2012-04-01, kl 22:22:51
Filed in Gravid med Eli | Kommentarer: 3
Fick tummen ur röven när jag var och klippte mig i lördags. Säkert 2 decimeter rök och jag fick en frisyr. Älskar min frisör som jag även lade bröllopshåret hos. Henne behåller jag!

Ja jo, fick tummen ur och letade ammningsbh. Gjorde ett halvhjärtat försök på Lindex men kände att nä, nu går jag och frågar nån som vet. In på Ingrids gick jag. Max 10 minuter senare kom jag ut igen med 2 bh:ar.

- Vet du vilken storlek du har?
- Nä egentligen inte.
Får mått taget under bysten och får sen en bh som jag ska prova. Yes box, in i hytten. Prova. Den sitter mycket bra.
- Ja det där var då 80E.
- E??!! utbrister jag.

Är nog lite i chock fortfarande.

Nä i fortsättningen, även efter ammning, så blir det nog att köpa bh:ar där. Då slipper man stå och fundera.

Så underbart!

Den 2012-03-06, kl 15:43:15
Filed in Gravid med Eli | Kommentarer: 1
Idag föll en sten från mina axlar. Äntligen droppade brevet från försäkringskassan in i brevlådan. Jag var i stan med Simon när Micke ringde. - Öppna det!, tyckte jag. Och när han läste att jag fått beviljat hel graviditetsersättning från och med 9 mars så blev jag så jäkla glad! Har väntat och väntat på svar och inte vågat hoppats. Nu kan jag andas ut.
Jag får vara hemma och samla energi och ta hand om kroppen. Tack tack!


Såg föresten världens coolaste fylla-i-bok till räkan i stan. Ska betälla efter den i slutet av månaden minsann.
Köpte även täcke+kudde+påslakan+örngott till spjälsängen för ett sjukt bra pris. Så jag är himla nöjd!

Jo, ska även senare idag fara och köpa ett babygym som jag såg på blocket igår. Perfa!

74 days to go

Den 2012-02-24, kl 14:46:10
Filed in Gravid med Eli | Kommentarer: 1

 

Det verkar som att även bebis kände att vi gick in i vecka 30 för några dagar sen. Hen har blivit väldans sprallig tycker jag. Det märks tydligt att bebis rör sig över att större utrymme nu. Det kan puffa på nedanför revbenen samtidigt som vid höften. Madrassen i sängen vibrerar också när man ligger på sidan och någon buffar rakt ner i den.

 

Slängde in en liten bild hur spektaklet ser ut framifrån. Naveln blir allt grundare och grundare. Har även en rand ovanför naveln, och under ser jag nu också. Kanske it syns på lillbilden, men i verkligheten. Enligt myten så ska den randen betyda något. Dock finns det inga som helst vetenskapliga belägg för det eller andra myter, så ni behöver inte spekulera. ^_^

10 veckor kvar

Den 2012-02-21, kl 12:34:48
Filed in Gravid med Eli | Kommentarer: 0
10 veckor.

Det är som ett sommarlov. Eller som en halv skoltermin.

29+0. Idag går vi in i vecka 30.

Tiden rusar verkligen. Snart är det vår då solen värmer. Snart är det maj och då kanske vi sitter här hemma med en liten knodd eller så väntar vi spänt på nedkomsten.

Barnmorskebesök 13/2 - 2012

Den 2012-02-13, kl 16:05:38
Filed in Gravid med Eli | Kommentarer: 0
Ja nu har det ju gått en månad sen senaste gången.

Alla värden såg bara fina ut. Mitt hb-värde hade stigit, så det var ju en bekräftelse att järntabletterna gör sitt. För att mer exakt se hur järndepåerna ser ut så tog barmorskan blod av mig för att kolla. Ringer hon inte så är det bara att knapra samma dos som nu.

Jag hade ökat pyttelite i vikt och magen hade växt och följer sin kurva tydligen. Nu har jag nått 80kg-sträcket. En ökning på ca 10 kg. 90% sitter ju runt magen så det rör inte mig i ryggen över huvudtaget.

Bebis hjärta dunkade på fint. När bm tryckte "mikrofonen" mot magen så kickade bebis tillbaka som i protest att någon var där och tryckte.

Nästa besök blir om en månad igen. Sen tätnar besöken.

Bebismagen i den tjugosjunde veckan

Den 2012-02-05, kl 16:00:19
Filed in Gravid med Eli | Kommentarer: 0


Magen i vecka 27. (26veckor+5dagar enligt widgeten i bloggen)


Verkligen varierande kvalité jag har på magbilderna. Bästa vore ju om jag hade alla bilder i exakt likadan vinkel, men det blir bara jobbigt. Jag ids helt enkelt inte. Studion tar ju ett tag att rigga.

 

På två veckor verkar magen har blivit lite putigare i alla fall. Eller så är det bara vinkeln (>.<)


Någon har vuxit tror jag?

Den 2012-01-21, kl 15:44:27
Filed in Gravid med Eli | Kommentarer: 1

 


Hoppla, här har det hänt grejer sen senaste bilderna! Inte konstigt med en viktökning på 4kg sen början av december, det är någon som har vuxit inne i magen. Fortsätt med det räkan!




Barnmorskebesök 16/1-2012

Den 2012-01-18, kl 14:10:54
Filed in Gravid med Eli | Kommentarer: 0
I måndags var vi på besök på MVC. (vecka 24, (23+5))

Då fick vi för första gången höra bebis hjärtslag. Fina, stadiga slag som dunkade på i 150slag/min. Supermysigt att höra. ^_^

Magen klämdes och mättes också för första gången. Perfekta mått verkar den ha.

Nu har jag även fått järntabletter att ta varannan dag. Mitt järnvärde har sett mycket bra ut men nu har det sjunkit, vilket jag har märkt. Jag har varit oerhört sliten och ofokuserad under tidiga morgonjobbpass. Så nu får jag ta tabletter för att underhålla mina depåer.

Rapportering: den tjugotredje veckan

Den 2012-01-08, kl 01:29:34
Filed in Gravid med Eli | Kommentarer: 0
  • Har jag dokumenterat min växande mage genom veckorna? Nope.
  • Har vi köpt något till räkan än? Nope.
  • Stressade över att vi inte har köpt något till räkan än? Nope.

  • Rör det sig i magen? Yapp.
  • Tycker jag tiden går fort? Yapp.

  • Börjat känna av foglossning? I think so.


Det känns så lustigt när man känner hur det rör sig i magen. Det är läckert när man ser hur magen darrar till av rörelserna. Bebis kan definitivt urskilja ljus/mörker, tal/tystnad. Drar man bort täcket i sängen för att titta efter hur det rör sig så slutar det på en gång. Ropar jag på Micke för att han ska komma och känna så slutar det också. Som om någon buse ligger och lyssnar där inne.

Om jag har gått mycket under en dag eller lyft tungt så börjar jag känns mig matt i ryggslutet. Ibland tar det i att ta ett steg om jag stått stilla, som att benen låser sig lite. När det känns så är det även svårt att vända mig i sängen, det hugger som i skinkan beroende på vilken ben jag lyfter. Micke fick putta på mig igår så jag kunde ligga på sidan. Haha.



Tidigare inlägg